Gästbloggare no 14 yap .-.
Hej alla Nellies söta läsare!
Jag heter Lovisa Andersson och är 14år, tävlar LA hoppning på min
d-ponny new forest Dawson " Lennart" :P Jag har haft lennart sedan den 11 december 09
och sen dess har det bara gått bättre och bättre. Men alla har sina motgångar ibland, alla!
När Lennart kom till mig hade han gått nat. LA och reg. LA dressyr. Jag riden nu på samma
nivå som hon som hade honom innan mig gjorde, och hon hade honom i 4år.
Men det har inte alltid varit lätt för mig..
Min första ponny fick jag när jag var 9år. Han
var en liten c-ponny,med lite för mycket egen vilja. När vi köte honom hade han gått "LB hopp, LA dressyr".
Men det stämde förstås inte. När vi fick honom var det första han gjorde med mig alla lägga sig
ner när jag red, bara så där. Och det blev bara värre och värre. Han stegrade sin och slängde av mig.
Han gick inte form och hoppa ville han absolut inte. Men jag gav inte upp hoppet.
Det går, det här måste gå, rullade det runt i huvudet på mig det halv året. Men jag tog tag i det och tog hjälp av en lite äldre tjej,
och det började för första gången gå framåt för första gången. Sen så började jag rida honom nästan helt själv och
vi åkte ivåg på våran första hopptävling, för mitt hoppintresse brann redan då.
Jag kommer ihåg den dagen så väl. Så jäkla väl, som om det nästan vore igår! Det var den 30e mars 2008, i sunne.
Jag skulle hoppa LD - LC. LD gjorde vi helt klockrent, nolla var vi, och jag var så lycklig som jag kunde va.
Det gick täckte jag, det gick. Så vi strök oss och åkte hem med en glad tjej och en trött liten ponny.
Jag fortsatte att tävla, men det gick inte så bra, han stannade ut sig om och om igen.
Och vi fortsatte så i nästan 4 år, visst vi var nolla i någon laghoppning och så, men inte mer.
Så jag gjorde ett val, han skulle säljas, eller lånas ut under en längre tid. Så han sattes ut på annons.
Men vem vill ha en ponny som vägrar ut sig? Ingen. Så vi hörde med filipstads ridskola, min hemma klubb,
och dom ville låna in honom ett tag. Och visst ville dom det. Det slutade med att han såldes dit, och där bor han
nu och trivs med sitt tröga riskole liv, det är det viktigaste enligt mig.
Men sen så ville jag ju ha en ny ponny igen oxå. Sä vi började lete, hittade massa bra. Men innan
vi ens han och åka kolla på endel så blev dom sålda. Men en ag när jag var ute med en kompis i trädgården
ropar mamma in mig och jag springer in till henne. Och då får jag veta att jag ska få åka och provrida
en c-ponny, ett skäck sto som har gått nat LA och var kvalad MSV B. Jag blev förstås överlycklig och räknade
nästa sekunder till den dagen. Provridningen gick super, Vi hoppade 110cm, utan problem.
Jag var förälskad, på nytt. Men den dagen när vi skulle besikta henne, allt gick bra, sen var det bara benen
kvar och på ett av benen rycker hon till lite och det visade sig att det tydligen var en senskada.
Vi väntade länge på henne och hoppades innerligt på att hon skulle bli bra. Men det blev hon inte.
Så vi bestämde oss för att leta vidare. Och vi såg många bra. Men dom var ju inte hon.
Men vi bestämde iallafall en vi skulle åka och provrida tillslut..
En pigg studsig D-ponny. Inte alls vad jag var van vid. Han drog mot hinden och bara spran och sprang.
Men han hade hoppviljan. Och det var trots allt det jag letade efter. Så vi åkte och provred honom
igen coh den här gången gick det mkt bättre. Det känndes bra och jag började att fattta tycke för
den busiga och bångstyriga ponnyn. Och han var tillslut den jag ville ha.
Sp vi åkte och bestiktigade honom och jag skakade och var tårögd under hela besiktningen.
Tänk om han inte går igenom? Vad ska jag ta mig till? tänkte jag. Och hade han inte gått igenom
hade jag nog inte klarat av mycket till, då hade nog hästeriet vart över för min del.
Men trots alla odds gick han igenom bestiktningen och vi satt i bilen hemåt filipstad med
en lycklig, lycklig tjej ! Och 1½ år har nog gått och jag är en lycklig tjej än idag men
med ett lite för olyckligt förflutet. Som jag har skrivit förut - Det flyter inte på av sig själv hela tiden!
/ Lovisa Andersson ~ http://rodskimmel.blogg.se/
BTW nellie diggar ponnyn, skarpt <3
/ nellie
Jag heter Lovisa Andersson och är 14år, tävlar LA hoppning på min
d-ponny new forest Dawson " Lennart" :P Jag har haft lennart sedan den 11 december 09
och sen dess har det bara gått bättre och bättre. Men alla har sina motgångar ibland, alla!
När Lennart kom till mig hade han gått nat. LA och reg. LA dressyr. Jag riden nu på samma
nivå som hon som hade honom innan mig gjorde, och hon hade honom i 4år.
Men det har inte alltid varit lätt för mig..
Min första ponny fick jag när jag var 9år. Han
var en liten c-ponny,med lite för mycket egen vilja. När vi köte honom hade han gått "LB hopp, LA dressyr".
Men det stämde förstås inte. När vi fick honom var det första han gjorde med mig alla lägga sig
ner när jag red, bara så där. Och det blev bara värre och värre. Han stegrade sin och slängde av mig.
Han gick inte form och hoppa ville han absolut inte. Men jag gav inte upp hoppet.
Det går, det här måste gå, rullade det runt i huvudet på mig det halv året. Men jag tog tag i det och tog hjälp av en lite äldre tjej,
och det började för första gången gå framåt för första gången. Sen så började jag rida honom nästan helt själv och
vi åkte ivåg på våran första hopptävling, för mitt hoppintresse brann redan då.
Jag kommer ihåg den dagen så väl. Så jäkla väl, som om det nästan vore igår! Det var den 30e mars 2008, i sunne.
Jag skulle hoppa LD - LC. LD gjorde vi helt klockrent, nolla var vi, och jag var så lycklig som jag kunde va.
Det gick täckte jag, det gick. Så vi strök oss och åkte hem med en glad tjej och en trött liten ponny.
Jag fortsatte att tävla, men det gick inte så bra, han stannade ut sig om och om igen.
Och vi fortsatte så i nästan 4 år, visst vi var nolla i någon laghoppning och så, men inte mer.
Så jag gjorde ett val, han skulle säljas, eller lånas ut under en längre tid. Så han sattes ut på annons.
Men vem vill ha en ponny som vägrar ut sig? Ingen. Så vi hörde med filipstads ridskola, min hemma klubb,
och dom ville låna in honom ett tag. Och visst ville dom det. Det slutade med att han såldes dit, och där bor han
nu och trivs med sitt tröga riskole liv, det är det viktigaste enligt mig.
Men sen så ville jag ju ha en ny ponny igen oxå. Sä vi började lete, hittade massa bra. Men innan
vi ens han och åka kolla på endel så blev dom sålda. Men en ag när jag var ute med en kompis i trädgården
ropar mamma in mig och jag springer in till henne. Och då får jag veta att jag ska få åka och provrida
en c-ponny, ett skäck sto som har gått nat LA och var kvalad MSV B. Jag blev förstås överlycklig och räknade
nästa sekunder till den dagen. Provridningen gick super, Vi hoppade 110cm, utan problem.
Jag var förälskad, på nytt. Men den dagen när vi skulle besikta henne, allt gick bra, sen var det bara benen
kvar och på ett av benen rycker hon till lite och det visade sig att det tydligen var en senskada.
Vi väntade länge på henne och hoppades innerligt på att hon skulle bli bra. Men det blev hon inte.
Så vi bestämde oss för att leta vidare. Och vi såg många bra. Men dom var ju inte hon.
Men vi bestämde iallafall en vi skulle åka och provrida tillslut..
En pigg studsig D-ponny. Inte alls vad jag var van vid. Han drog mot hinden och bara spran och sprang.
Men han hade hoppviljan. Och det var trots allt det jag letade efter. Så vi åkte och provred honom
igen coh den här gången gick det mkt bättre. Det känndes bra och jag började att fattta tycke för
den busiga och bångstyriga ponnyn. Och han var tillslut den jag ville ha.
Sp vi åkte och bestiktigade honom och jag skakade och var tårögd under hela besiktningen.
Tänk om han inte går igenom? Vad ska jag ta mig till? tänkte jag. Och hade han inte gått igenom
hade jag nog inte klarat av mycket till, då hade nog hästeriet vart över för min del.
Men trots alla odds gick han igenom bestiktningen och vi satt i bilen hemåt filipstad med
en lycklig, lycklig tjej ! Och 1½ år har nog gått och jag är en lycklig tjej än idag men
med ett lite för olyckligt förflutet. Som jag har skrivit förut - Det flyter inte på av sig själv hela tiden!
/ Lovisa Andersson ~ http://rodskimmel.blogg.se/
BTW nellie diggar ponnyn, skarpt <3
/ nellie
Kommentarer
Postat av: Alexandra
skitfin ponny!
Postat av: ElinT
As fin ponny!;)
Postat av: Anonym
du skrev ''Det var den 30e mars 2008,'' och ''Och vi fortsatte så i nästan 4 år'', men här står det ju ''Jag har haft lennart sedan den 11 december 09'', det är väl typ.. 1 år?
Postat av: Anonym
bloggen finns ju inte :O :(
Postat av: rebecka
det står att bloggen inte finns? ;o
Postat av: Ida Johansson
det ska va rodskimmeln.blogg.se *
Trackback
