Nellie Berntsson

Miss Moneypenny!

Från diplomsto till en av Sveriges mest framgångsrika b-ponny.  Vägen dit har varit lång, längre än någon av er någonsin skulle kunna ana. För 2 år sedan fick alla upp ögonen för min lilla ponny, Miss Moneypenny, det var då med Maja Frisk i sadeln. Men vägen till att hon har blivit den hon är idag är lång, men i slutändan blev hon bra. Inte sant?

Jag heter Alice Björkhill & tävlar själv på nationell nivå med min c-ponny Vicky Tölo. Det är även jag som äger Miss Moneypenny och har gjort det sedan hon var 4 år gammal.  Jag har pratat mycket med Nellie om Penny, som vi kallar henne.  Jag har berättat för henne hur allt började & hur det sedan har fortsatt, motgångarna vi har stött på & hur hon sedan har blivit den toppenponny hon är idag. Fick en förfrågan om jag kunde skriva ner hela pennys historia så hon kunde dela med sig av den till hennes x antal tusen läsare, en toppen idé tänkte jag. Då kan alla få en helt annan inblick på hur allt har varit & hur hon sedan så småningom växt fram. Så nu kör vi, 7 år är en lång tid så jag tar ut bitar som jag anser har påverkat hennes historia & det som är intressant för er att läsa. Bilder kommer självklart också för att ni ska få se en förändring från hon var 4 år tills idag när hon är 11.
 

Det hela började innan sommaren 2004, jag hade ridit på ridskola & haft en shettis på foder under några månader. När shettisen skulle säljas bröt jag ihop totalt & det var då vi begav oss ut för att leta efter en ponny till mig. Jag var ute efter en lite äldre trygg ponny, en typisk läromästare – men som ni förstår blev det inte som vi hade tänkt ;) Några bekanta till oss hade en 4-åring c-ponny (1.32) hemma över sommaren som de skulle rida & berättade för oss att hon var supersnäll så det verkligen var värt att åka & kolla på henne. Så det gjorde vi & redan när jag såg henne första gången var jag fast, jag kommer in i stallet & ser en ponny med världens minsta & sötaste huvud, lång pannlugg & lång vågig man. En typisk prinsessponny, nu i efterhand kan jag berätta att hon redan var min innan jag ens hade hoppat upp på ryggen ;) Jag provred henne flera gånger just för att mina föräldrar ville se så jag verkligen klarade av henne eftersom hon var så ung. jag red i paddock & red ut henne, hon var såklart väldigt pigg (ni som har sett henne vet att hon har väldigt mycket energi), dock var hon lite lugnare på den tiden. Hon var då bara inriden & varit utställd där hon hade vunnit guld & hade aldrig ens sett ett hinder.

 

Vi besiktade henne & såg då att hon inte alls var en liten c-ponny (de hade bara trott att hon var 1.32, men hon var bara 1.28), det var en b-ponny vi köpt vilket ändå var tanken från början. Här började vår resa tillsammans, jag spenderade den första sommaren i stallet med min ponny, red ut på ängar & levde livet. Sen skulle vi börja hoppa, hon hade inte så bra koll utan kom över på ett eller annat sätt. Hoppade bara småsmå hinder så hon skulle tycka det var roligt och innan julen 2004 startade vi vår första tävling tillsammans. En pay and jump julhoppning, 40 cm. fort gick det & många kom fram till mig efter & frågade hur jag vågade sitta på henne när hon gick så fort. Jag log bara glatt & sa ”vadå hon hoppar ju så vad har jag att vara rädd för?”. vi gick nolla & jag var så himla lycklig! 

Det fortsatte & vi startade någon LD, vi gick nolla på nolla. Allt rullade på precis som jag ville, tills en dag som förändrade allt, i alla fall för ett tag. Det var nämligen så att min storasyster hade en c-ponny som var lite sur av sig, han sparkades.. så bland de första månaderna av 2005 då det fortfarande var snö ute red vi tillsammans i ridhuset då min systers ponny tyckte vi kom lite för nära varandra & tryckte in penny mot väggen & försökte sparka henne utan att han fick någon träff. Penny blev jätterädd såklart & blev osäker när andra hästar kom nära, det blev ännu värre när detta hände ännu en gång. Hon fick då panik & såfort en häst kom mötandes blev hon livrädd & slängde sig åt sidan. På den tiden stod vi uppstallade i ett stort stall så det var många som red samtidigt i ridhuset & jag blev jätteledsen & grät varje gång vi skulle rida. Jag ville ju inte att hon skulle vara rädd för andra hästar & trodde aldrig hon skulle få förtroende för andra hästar igen, hon ville verkligen men hon var verkligen jätterädd. Det var hemskt att se sin ponny i det läget & inte kunde göra något åt saken. Efter mycket träning med en annan ponny som var trygg hittade hon sakta men säkert tillbaka & började så smått lita på andra hästar igen. 

Vi hade fått höra att sadel var en viktig punkt när det handlade om hästar & därför ville vi att det skulle bli så bra som möjligt för penny & bestämde oss att specialbeställa en sadel från ingdams vilket är det största misstaget vi gjort någonsin, helt seriöst. De kom till oss & mätte hennes rygg & mina ben & jag vet inte allt de gjorde, just för att de skulle bli perfekt. Vi fick hem sadeln & jag red med den, obekväm var den men den var ju det bästa för penny, eller..? Vi fortsatte tävla & red då ungponnyklasser i LD, LC. Vi väntade länge innan vi hoppade LB då jag tyckte det kändes jättehögt, på tävlingar berättade folk för oss att hon verkligen hade superkapacitet & min dåvarande tränare Tommas Hammar slog vad en glass att hon en dag skulle hoppa SM en dag, då skrattade jag åt det & tänkte att han sa det för att vara snäll. Hela året när hon var 5 år hoppade vi LD, LC sen när hon var 6 skulle vi hoppa LB vilket också rullade på, hon började dock sparka bakut mellan hinderna men jag tänkte att det var för hon var överpigg & inget annat med det. Ingen av mina föräldrar hade ridit eller haft häst så de hade ingen aning. Men sen började hon stanna, vilket hon aldrig hade gjort förut. Det var inte framför hinderna utan det var i svängarna eller 5 meter innan, väldigt konstigt tyckte vi & undrade var vår pigga glada Penny tog vägen. Då hade jag ridit med den ”specialgjorda” sadeln i 1 år. Vi åkte till veterinären men de var inget fel på benen, de trodde att hon bara var ett typsikt sto & därför hon gjorde så. Att det satt i hennes huvud & ingenting annat. Vi visste att det inte var det utan att det var något annat så vi bad dom röntga hela henne, från öronen till svansen & alla benen, inga fel alls. jaha tänkte vi, sadeln är ju utprovad till henne men vi kände ändå över ryggen och hon hade ont, fruktansvärt ont. Sadeln hade varit för lång för henne så varje gång hon landade efter ett hinder tryckte den bak på länden vilket gjorde att hon fick kraftiga låsningar. Vi behandlade ryggen & hon fick massage, akupunktur & vi hade på back on track ryggtäcke 1 timme varje dag!

Sedan fick hon vila, mellan hon var 6-7 år stod hon nästan bara. Hennes rygg var helt förstörd & det krävdes mycket för att få den helt bra igen. Vi gav henne den tiden hon behövde & longerade/tömkörde henne mycket. När jag väl fick sitta upp igen tog vi det superlugnt med henne, vi ville ju verkligen att hon skulle bli bra igen – det fick ta hur lång tid det ville. Jag red henne länge bara vanligt innan jag tog fram bommar igen, hon var då rädd att det fortfarande skulle göra ont & tvärvägrade att ens gå över en bom på väldigt länge. Alla i min närhet tyckte att det räckte, att vi skulle släppa ut henne på lösdrift. Jag skulle lämna detta bakom mig, jag vet att de inte sa det rakt ut men många menade på att jag skulle ge upp, bara sådär. Inte en chans, jag visste att hon kunde hoppa & att hon skulle kunna gå minst LA hoppning så jag fortsatte, vi skaffade ett speciellt band under den tiden. Jag gick över bommar med henne, utan ryttare & när jag sedan hoppade upp igen & viskade i hennes öra ”du klarar detta gumman, jag vet att du kan”. Detta var många år sedan men jag minns det så tydligt, det känns som hon lyssnade vad jag sa & litade på mig. Hon gick över & sedan lossnade det, hon vågade!!

När det sedan var dags att tävla gick allt hur bra som helst, vi hoppade LB & när hon var 8 startade vi ”riktigaklasser” dvs. inte ungponny & fick fina placeringar. Allt gick jättebra & hoppade även LA. Minns speciellt när vi var i Laholm & tävlade, hoppade 3 klasser. vann en LB & en LA & blev 2a i en LA. Det var den absolut bästa tävlingen jag & hon startade tillsammans, det var även då vi pratade med familjen Frisk för första gången om lilla Penny. Jag kan berätta för er att det gick ju inte lika bra för mig & penny som det gjorde för Maja med henne senare, vi fick några stopp här & där. Men vad som än hände var jag överlycklig att hon ens var ute på banorna igen efter den hemska sadeln. Om man ska säga något som var ”bra” att det hände med sadeln är att nu med våra andra hästar är alla i vår familj jätte noggranna med att sadlarna ligger bra, vi var ju det då med men nu kollar vi sadlarna hos någon vi verkligen litar på & som kan sin grej. 

Våran allra sista tävling tillsammans var precis som våran första en julhoppning men denna gången i styringe detta var 2008 vi skulle hoppa LA & möjligtvis debutera Msvb. I LA stanna vi ut oss på första hindert, vi kom inte ens över tredje gången. Jag kommer ihåg att hon hade varit jättekissig så direkt när vi satte in henne i transporten så kissade hon jättemycket, vet inte om det var därför det hände men jag antar det (när hon var ung så kunde hon göra det ibland, hon visste inte vad hon skulle göra när hon var kissig så hon kunde inte hoppa. Något hon absolut inte gör längre, haha!)  Jag var jätteledsen eftersom det var sista chansen för oss, jag grät & då kom min pappa till mig & sa ”jag tycker du ska gå in i msvb, jag vet att ni klarar det!” jag tittade på honom & tänkte är du dum i huvudet, jag hade inte kommit över första hindert & du vill att jag ska in en gång till & skämma ut mig? Men han lyckades övertala mig & jag tänkte nu kör vi! Så vi gick in, det var hennes första Msvb någonsin, min första Msvb någonsin. Det fick bära eller brista. Första hindert gick bra, andra också. Sen 3 var en maxad oxer & jag blev nervös & ville att hon skulle hoppa av ungefär 2 meter innan så fick ett stopp där. Sen hoppade vi runt banan på 11 hinder felfritt. Gissa om jag var lycklig?! :D 

Vi gick från att hoppa 40 cm till att hoppa Msvb, det kändes så himla bra! Jag kände att jag hade tagit henne från 0 till 100, sen att det inte brukar ta 4 år att ta sig dit det är en annan sak men för mig var det en stort! Vi hade klarat det – tillsammans.

Sen var det dags att lämna över henne till en ny liten ryttare som skulle älska henne precis som jag gjorde. Först tävlade Maja Feuk henne lite men det funkade inte speciellt bra så vi skickade henne till Maja Frisk, utan att hon hade provat henne. Den 12 maj 2009 lämnade hon gården i Skåne för att åka till Maja i småland. Det var det värsta jag gjort i hela mitt liv, kändes som att lämna iväg sitt barn.. jag grät så otroligt mycket, minns att jag tänkte att hon trodde jag inte ville ha henne längre & att hon tyckte jag svek henne, usch vad mycket som flög igenom mitt huvud den kvällen. Men se så bra det blev, 2010 var de en av Sveriges mest framgångsrika ekipage.

Maja & Penny klickade verkligen så otroligt bra (alla som har sett de två tillsammans kan nog intyga det!) på 4 månader kvalade dom till SM. De fick massa fina framgångar, deras första svenska mästerskap tillsammans kom de precis utanför A-final & hamnade på 6:e plats i B-finalen. Sen fortsatte deras resa med vinster & placeringar under 2009. Sen 2010 (som var deras sista år tillsammans) gick det så bra som det bara kunde gå. De hade lite oflyt under ridsport ponnycup tävlingarna, men fick otroligt många fina vinster i massa nationella Msvb, hur stolt ägare kunde jag bli? Det roligaste jag varit med om måste varit när hon var med i Vetlandas elitlag som tog sig till LAG-SM, jag var tyvärr inte på plats i Strömsholm men de filmade som sedan hamnade på equipe’s hemsida. De berättade lite kort om henne & minns så stolt jag var när de sa ”Det är Alice Björkhill som äger Miss Moneypenny”. De sa att hon var en pigg & glad ponny som bara ville hoppa & hon gick felfritt, ni kan själv se filmen här;
http://online.equipe.com/sv/class_sections/9958/starts

Det fortsatte med utomhus SM som gick i Årsta Runsten 2010, jag tävlade inte ute SM men var ändå där uppe & hejade på penny. De gjorde fantastiska rundor. Har aldrig sett Penny så laddad i hela mitt liv, i förklassen gjorde hon luftsprång runt hela banan men Maja som är en så pass skicklig ryttare fixa det galant. De var nolla förklass + första kvalet sen i andra kvalen rev de två hinder & hade med sig 8 fel till finalen (om jag minns rätt dvs, haha!) Sen var de nolla i finalen & eftersom det bara var 1 som var nolla rakt igenom så blev det omhoppning för de som hade 4 fel om silvert & bronset, synd penny inte bara hade med sig bara 4 fel för då tror jag att hon hade fått medalj. Men hon slutade i alla fall på en 7e plats då hon hade snabbast tid av 8 felarna. Superroligt tyckte jag! Jag var så himla nervös hela meetinget så jag stod & hoppa & när hon kom ut från banan i finalen var jag så lycklig så jag började storböla, vilket smittade av sig till Maja som också var överlycklig över att Penny hade presterat så bra!

2010 fortsatte, Maja & Penny fick framgång efter framgång & det var svårt att tro att det hade blivit så pass bra – penny hade verkligen hamnat rätt! Hon har haft lite otur på de 3 SM hon har startat men jag är lika glad för det, hon har fått visa alla att hon en är grym ponny som verkligen har kapaciteten med sig. Ni som har sett henne på tävling vet att hon är en väldigt pigg ponny men det många inte tror är att hon är superkänslig i munnen så hon vill verkligen inte att man sitter & drar henne i munnen. Då ballar hon ur totalt & blir helt ställd, hon vill ha sin galopp. När jag fick henne när jag var 9 år så lät jag henne gå i hennes eget tempo & hon hoppade av lite stort & lite nära. Jag hade ingen koll & kunde inte lägga henne helt perfekt alla gånger, men det har gjort en positiv inverkan nu de senare åren. I omhoppningar speciellt är det en god egenskap, hon hoppar av lite stort på en oxer på 1 meter, inte ens nära på att riva är hon. Hon är lärd att inte bli lagd perfekt på hinderna.

På inomhus SM i strömsholm var jag också där & kolla på henne, jag tävlade även själv. Penny var så himla fin här, även här var hon nolla förklass + första kvalet sen slutade hon på 8 fel & det blev en 9e plats. Hon har haft lite stolpe ut, men en dag tror jag det går hem. Efter strömsholm SM’et var det inte många månader kvar på året & Maja skulle snart lämna henne vidare. Vi har försökt sälja henne men har kommit fram till att det inte är vem som helst som kan rida henne, många tror att bara för hon har så mycket fart så kan man dra henne i munnen, BIG NO! Jag vet att det säkert är många som hade klarat av henne, jag försöker intala mig själv att det bara är fel barn som har kommit & provat henne. Tillbaka till slutet av 2010, bland den sista eller sista tävlingen för Maja & Penny var i Grevagården där de startade 4 klasser & vann samtliga. De hade ett väldigt framgångsrikt år & det resulterade att Penny blev rankad 1:a av alla b-ponnysar i Sverige, hur grymt är inte det? :D under hela 2010 var hon utesluten 2 gånger & båda gångerna var att maja trillade av, inte för penny stannade utan precis tvärtom. Hon hoppade en trekombination på studs i helsingborg så maja flög av & i åstorp på ridsport ponnycup så snubblade hon innan ett hinder & föll rakt igenom. Men inte en enda gång på hela 2010, ett helt år. Stannade penny inte en enda gång, det är lite sjukt ändå. För herregud alla hästar kan stanna, men det är faktiskt sant. Inte en endaste gång stannade hon under hela 2010! 

Vi tillsammans med Frisk bestämde att hon skulle få gå ute på ”bete” i 1 månad först innan vi skulle till veterinären, hon åt sig tjock & fin. Haha ;) Jag var överlycklig att min ponny var hemma igen, en riktig gullegris är hon som älskar när man står & gosar med henne. Underbar känsla för mig! När vi åkte till veterinären så började de med att känna över ryggen, hon hade jätteont överallt typ. Ryggen, bogen, halsen, länden, korset, gumpen. Var de än kände så hade hon ont, riktigt känslig i hela kroppen. & de trodde inte det var benen det var fel på utan ryggen. Så hon blev behandlad i ryggen. De sa att det var bra om vi tömkörde henne så hon fick jobba igenom ryggen ordentligt & då utan ryttare. Så jag har tömkört henne nu i ungefär 1 månad, superduktig är hon. Förra veckan, i onsdes var vi hos kiropraktiker med henne & från början var hon ungefär likadan & speciellt känslig i bogarna, halsen & ryggen. Men det hjälpte jättebra, hon blev superfin & hade inte alls ont. Vi ville ändå böja över henne för att se så det inte satt något alls i benen, inget fel alls. Hon var överdrivet mjuk & fin i hela kroppen. Vilken lättnad det var! Hon hade en sadel som inte passade hos sigeholt men nu är hon helt frisk & har en sadel som är utprovad till henne som vi även ska ge med till nya ryttaren eller ägaren. Sadel är som sagt A & O.

Just nu tömkör jag henne för vi har ingen ryttare till henne men förhoppningsvis ska hon tillbaka till Maja Frisk så hon kan rida henne lite då det är 3 danska familjer som vill prova henne i mitten av augusti, jag hoppas att någon av dom som ska prova henne passar med henne så hon hamnar rätt. & om det inte blir något med någon av dom så får vi se vad som händer, antagligen låna ut henne till någon annan som kan träna & tävla henne. Jag tycker Nellie rider jättebra & tror hon hade passat med henne, men hon har ju 2 ponnysar & har en ny som kommer snart så 4 blir kanske lite mycket. Annars hade jag tyckt det hade varit superkul att se henne prova henne. Tänk Nellie & penny, det hade ni gillat va?;) Kan inte berätta så mycket om vad som händer här näst, men jag hoppas inget annat än att hon får komma ut på banorna igen & visa sig för den hon verkligen är – en av sveriges absolut bästa b-ponnysar! Eftersom hon är min första ponny så har hon & kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, hon är min prinsessponny. Därför känner jag att jag har en stor del att bestämma vart hon ska hamna.

Jag hoppas att efter ni läst denna storyn ska få en annan inblick på hur det är, hur penny är. Hon är inte född till SM ponny, vi hade inte en tanke på att hon skulle bli så bra som hon är. Hon var min första ponny som ”råkade” bli så bra. Hon har inte alltid haft det lätt & har varit med om för mycket problem, hon är inte värd det men det har blivit så. Inte för vi har tagit hand om henne dåligt eller något sånt men hon har väl bara haft otur? Sen har vi varit med om så himla mycket bra, men det var detta som jag antar intresserade er mest. Nu har jag berättat Miss Moneypenny’s story, nu vill jag höra era tankar & åsikter. Hade ni kunnat tro att det har varit såhär & vad var eran första tanke när ni såg henne på tävlingsplatsen/bilder/nellies blogg? Skriv massa kommentarer nu som jag sedan kan läsa. Jag vill läsa massa kommentarer, har sett er kommentera förut & vet att ni är grymma så kör nu. & en annan fråga, tror ni att Nellie hade passat bra med Penny? :)

Hoppas ni tyckte det var roligt att jag delade med mig om ”the history of Miss Moneypenny”. & tack Nellie för jag fick detta tillfället. Du är grym tjejen, helt underbar. Du är värd all framgång du får & låt ingen trycka ner dig!

Kram Alice Björkhill, http://www.alicebjorkhill.devote.se/

DETTA INLÄGGET TOG ÅR ATT LADDA UPP!
MEN STORYN ÄR BÄST & PONNYN MED.
BILDERNA KOMMER LITE HUX FLUX, MEN PALLAR INTE GÖRA OM ALLT XD
VET NI ATT VI RINGT PÅ ANNONS PÅ PENNY......TIME WILL TELL <3

TACK ALICE....

/ nellie