Vem där ????
Nellie
Du är otroligt målmedveten, duktig och klok för din ålder!
Hästlivet är ingen dans på rosor, det är blod, svett och tårar. Men också underbart! Genom motgångar och medgångar växer man som ryttare (och självklart som människa också). För att bli riktigt riktigt bra krävs både medvind och kraftig motvind. Men i lagom mängder. Bara motgångar ger dåligt självförtroende och gör att allt kan kännas skit och tråkigt. Medgångar är underbart men om man får allt serverat är risken att man inte utvecklas på samma sätt. Lagom dos av båda är bäst som sagt.
Det är otroligt jobbigt att rida under en ständig press, det dödar en del av glädjen. Det är verkligen tråkigt att du känner en sån press, speciellt med Thonna, det är inte rättvist mot en som dig!
Ibland kan man behöva börja från början med sin ponny. Kanske ta en paus, låna ut henne ett tag och sedan börja om på nytt, som om det vore en unghäst. Ta alla grunder från början och sedan klättra långsamt uppför stegen.
Det är lätt att säga, men också försöka att inte bry sig om pressen. Strunta i vad ponnyn ha gjort innan, med någon annan ryttare. Det var då och under andra förutsättningar. Nu är det du och hon och ni är ni.
För bara för att en ponny har gått svår hoppning med en ryttare behöver den inte göra det med nästa. Det kan ju vara så att andra sidor utvecklas och det är inte bara resultatet på en resultatlista som räknas.
Du är fantastiskt duktig Nellie. Kämpa på!
Anna
Stor respekt till den som lämnat den komentaren.
Vem är du?
Känns som du känner mig riktigt bra & jag LÄSER den & verkligen tar åt mig.
Du verkar otroligt kunnig & as snäll.
Skulle verkligen vilja veta vem du är & ha fortsatt kontakt me dig.
Hoppas du kan maila mig nellie [email protected]
Du beskrev de exakt så som de känns.......magiskt och skönt.
Hoppas DU hör av dig..
/ nellie b
kan inte du lägga in bilder på alla headers du haft?:D
Ibland kan allt va skit och man vill bara bort.
Man vill inte va den som misslyckas.
Jag har en ponny som heter Chapman.
Världens hetaste och starkaste ponnyn jag någonsin har ridit.
Han har gått elit med en tjej.
En tävling kom jag in på banan och skulle hoppa en lb.
Han va starkare och hetare än någonsin och bara stegrade.
Efter vi hoppat banan efter sista hindret så small det.
Vi gick omkull.
Alla på tävlingsplatsen tittade snett på mig och viskade: Den va hon och den galna ponnyn som gick omkull.
Ponnyn är ju stöörddd"
Dom orden gav mig en kniv i hjärtat och känslan av "fan, jag vill inte mer"
Jag satte mig i transporten och grät. Jag va så ledsen. Min underbar ponny, jag kanske inte kan rida eller klara av honom?
Nu 2 år efter, tävlar vi och får hem rosett efter nästan varje tävling.
Jag är såå sjukt glad att jag inte gav upp drömmen om han och mig.
Och nellie jag vet att om jag lyckades, lyckas du med!
Du måste tro på dig själv.
Du kan!
Du är fin! ge inte upp drömmen. Då kommer du missa någon du sen kommer ångra!
du är sjukt duktig fast du bara är 11 år. 3 gånger så bättre än mig! började läsa din blogg igår och har kollat på många videoklipp på dig och dina hästar , och du är verkligen duktig Nellie !
tror du kommer gå långt ! :D
Anna har helt rätt, och jag kan nästan förställa mig din situation Nellie. För ett år sen fick jag hem en låneponny som jag skulle "fixa till". Red han tidigare en vecka på sommaren hemma hos ägaren, och hon ansåg att han skulle utvecklas med mig. Skillnaden mellan honom och Thonna är att Thonna är en fin tävlingsponny som redan gått höga klasser. Han var en fet, odräglig och ouppfostrad ponny som inte visste vad som var okej och inte. Men på ett sätt var dom lika, det var inte bara att åka häst, inte helt enkelt utan något man måste jobba med. Men ändå har/hade vi nog i stortsett samma känsla. Pressen att klara av det. Du är pressad att placera dig bra pga vad hon gjort innan. Jag var pressad att få fram ett resultat över huvudtaget. Ponnyn var knappt utbildad. Han var riden och hoppad lite med. That was it. I början hade jag bokstavligen ingen aning om hur jag skulle rida honom. Han gick dit han ville, stack med mig, reste sig när han inte ville gå fram. Han gjorde allt för att få mig att ge upp. Hur många gånger som helst var det hur nära som helst. Ett tag tillochmed struntade jag i att rida för att jag helt enkelt inte orkade med honom. Men när våren kom och snön försvann så släppte det. Jag vet inte om det var vädret eller om det helt enkelt bara var så att allt mitt arbete faktiskt gett resultat. I slutet innan han åkte hem hppade jag 75, inte så högt kanske ni tycker men så knepig som han var och med den magen så var det högt och då var jag riktigt glad, och han kunde gå hur fint som helst. Gick fram där jag ville, arbetade på riktigt och var helt underbar.
Poängen med min text är att jag tycker du ska fortsätta kämpa med Thonna, även om det känns svårt. Jag utvecklades mer med den outbildade hästen på 8 månader än vad jag gjort på två år med min välutbildade ponny som inte skulle skada en fluga. Kanske en bra ide att låta Thonna vila ett tag? Bara slapprida, skritta turer i skogen och rida för att det är kul. Inte för att prestera.
Fortsätt kämpa Nellie! Du är en otroligt stark tjej som vet vad du vill. Du rider sjukt bra för att vara 11 och jag som är 15 ser dig som en stor förebild!
Keep going Nellie! ♥
