Nellie Berntsson

Hej alla Nellie´s bloggläsare, just nu är ju Nellie som ni säker vet
hos Tobbe Larsson, och har det säkert underbart. Nellie frågade mig om
jag ville gästblogga medans hon var där och självklart vill jag
det...vem vill lixom inte det? ;D
 
Jag, som skriver detta heter Julia Ramel och om jag skulle beskriva
mig själv så är jag nog en galen, hästtokig och sprallig 13 - åring.
  
 
Hösten 2010 flyttade jag till Danmark, Århus för att min pappa fick
jobb där. När mina förädrar berättade att jag skulle flytta hit var
det som en mardröm, jag grät varje kväll. Att lämna alla mina vänner
och släktingar kändes hemskt. Att mina kompisar började i 6:an i en ny
skola som alla såg fram emot och snackade om gjorde inte saken bättre,
där stod jag och skulle flytta till Danmark, fatta DANMARK!!!
Okey det skulle vara coolt att flytta till Amerika eller åtminstone
England men lixom Danmark, det e ju ett pytte land där dom snackar som
om dom hade varma potatisar i munnen. Sen hjälpte det inte att jag red
och hade en hyr ponny och hade verkligen kommit igång med allt.
Seriöst det kändes som världen skulle gå under! Men hur skulle jag
kunna stoppa det, att världen ska gå under? Det kan ju ingen och det
var ungefär så som det kändes.
Mina föräldrar var bestämmda och det kändes som min vilja aldrig
skulle gå igenom, jag var lixom maktlös. Men tillslut accepterade jag
det...FAST på ett villkor, att jag skulle få en ponny, som jag har
tjatat om i hela mitt liv. Dem gick med på det, och direkt när vi kom
till Danmark så började vi leta.
 
  
Vi letade och letade men ingen kändes rätt, mitt självförtroende var
jätte dåligt för jag tyckte att jag red alla ponnys så himla dåligt,
men det e ju inte så jätte konstigt för det var ju första gången jag
red på ponnysarana. Men jag ställer ibland väldigt höga krav på mig
själv. Det tog hela hösten för oss att hitta den rätta. Tillslut så
fastnade jag för en ponny..Rascal, han är perfekt för mig, busig,
pigg, arbets villig, har kapacitet i både hoppning och dressyr men är
lite bättre i hoppning. Ponnyn är speciell, lugn och trygg men ändå
ett riktigt hett temprament och nerv. Rascal är en blandning mellan
arab och fjording.
 
  
Rascals och min resa började 24 November 2010. Jag hade tappat rätt så
mycket av min ridning och var inte så säker, mitt självförtroende var
på botten. Den senaste tiden hade jag ju bara provridit ponnys typ
varannan helg, inte utvecklar man sin ridning på det!? Vi hade en
ganska tuff period i början det var svin kallt ute och det kändes som
om jag hade glömt allt om hur man rider, dessutom så fick vi
stallplats på Vilhelmsborg som är en fantastiskt ridanläggning där de
flesta som står där är proffs på dressyr och tävlar i svåra klasser.
Så där kom jag med min nya ponny in i ridhuset som var fullt med
hästar som gjorde piruetter, piaf och passage och det gjorde inte mitt
självförtroende bättre precis. Men jag bet ihop och tänkte att jag
struntar i de andras blickar, jag är där jag är, man ska ju inte
jämföra. Jag började rida för en tränare som heter Sören, i början var
det otroligt svårt att förstå hans danska men efter ett tag så
lossnade det och jag började hitta tillbaka till min ridning och
hittade nycklarna till Rascal. Våran första tävling tillsammans gick
jätte bra, vi vann. =) Allt rullade på och mitt självförtroende
började stiga. Men sen plöstligt en hoppträning, Rascal var seg och
bjöd inte på hindrerna, Rascal stannde framför ett hinder och jag flög
över hindret med tränset i handen...det gjorde inte ont men blev lite
chockad. Jag fattade ingetting, var det samma ponny? kände inte igen
honom. först trodde vi det var bara en svacka eller dålig dag men det
fortsatte så vi kollade det upp men en vetrinär och det visade sig att
han hade jätte låga blodvärden och vetrinären misstänkte att han hade
fått blodmask. Rascal blev av maskad och fick viamin tillskott i
spruta. Jag skrittade på honom i 2 veckor och sen var han back in
business igen. Vi började komma ut på tävlingsbannorna och fick fina
placeringar, jag & Rascal blev ett team. Allt var underbart, men en
dag för några veckor sen så skulle jag ta in Rascal från hagen, han
vill inte gå framåt och då såg jag att han hade ett stort köttigt sår.
Han hade blivit sparkad av en annan häst, så vetrinären kom och gav
honom smärtstillande och penicillin. Nu får jag inte hoppa honom på en
månad, jag har börjat skritta lite med honom nu. Ni kan läsa lite mer
i detalj om ni vill i det här inlägget. Men snart  kommer vi hem igen
och då får ni akta er, fööör här kommer svensk dansken ;-)
 

 
Snart är det sommarlov för mig, ska flytta jag hem till sverige,
kommer sakna Danmark jätte mycket. Lite sorgligt, massa nya vänner,
massa nya kunskaper och massa minnen. Detta året kommer jag aldrig
glömma, detta året har nog varit det bästa år i mitt liv. Jag kommer
aldrig att glömma dem fina och jobbiga stunderna här i danmark för det
har ju inte bara varit underbart det har vart ett helvete också men
helvetet har gjort mycket, helvetet har gjort att jag har börjat
kämpa, börjat tänka efter och se mig runt i världen.
Jag är sååå himla glad att vi fyttade hit, jag har blivit en annan
människa eller jag har börjat tänka annorlunda. Just nu känns det som
att jag har kommit i mål, det känns som jag har sprungit ett långt
lopp och nu äntligen är jag i mål och jag vann, jag vann en fet
guldmedalj. Jag har klarat det, jag har klarat det jag tyckte det var
en mardröm för ett år sen.
 
Nu ska jag inte skriva mer för ni har säkert tröttnat ;-) Tack så
jätte mycket Nellie för att jag fick blogga här, det var super roligt.
Om ni vill läsa mer om mig så kan ni kika in på min blogg-
http://juliaramel.blogg.se/
 
/ Julia Ramel